Emergency
Det blir inte alltid bra..
Men det bästa man kan göra är bara att vara glad
It dosn't make sense
Sokrates blir dömd till döden. Jag slår vad om att du inte visste det. Men han dömdes till döden, hur som helst. Men på den tiden lät Atensk lag de dömda komma med ett eget alternativt straff.
Och det var ingen dålig idé! (Så var är athenarna när du verkligen behöver dem, kan man undra) Så hur som helst, Sokrates... han var ful. Har jag sagt det? Har jag nämnt att Sokrates var ful? Han var mycket ful! (... Han var ful, Platon var fet... och, eh, och Aristoteles klädde sig fjolligt.) Så hur som helst, Sokrates kommer med denna idén. Han säger... Han säger: "Ja, tänk om jag betala mynt i stället för döden?" Han föreslår alltså böter. Allt han behöver göra nu för att leva... är att komma med en lämplig siffra. EN Lämplig siffra. Gissa vad han föreslår? Trettio spänn. Trettio spänn? Låter det logiskt? Trettio spänn. Det är "Mina". Det var så valutan hette då ... en "mina". Tja, det heter "minae." Minae. Det är pluralis. "Minae". Trettio spänn! Trettio silvermynt. Och domarna blir så förbannade nu, att flera av dem röstade för att döda honom Nu än de som hade dömt honom till döden innan. Det är inte klokt. Trettio silvermynt. Precis som den där Judas killen, han som kysste Jesus... som också klädde sig fjolligt.
Och det var ingen dålig idé! (Så var är athenarna när du verkligen behöver dem, kan man undra) Så hur som helst, Sokrates... han var ful. Har jag sagt det? Har jag nämnt att Sokrates var ful? Han var mycket ful! (... Han var ful, Platon var fet... och, eh, och Aristoteles klädde sig fjolligt.) Så hur som helst, Sokrates kommer med denna idén. Han säger... Han säger: "Ja, tänk om jag betala mynt i stället för döden?" Han föreslår alltså böter. Allt han behöver göra nu för att leva... är att komma med en lämplig siffra. EN Lämplig siffra. Gissa vad han föreslår? Trettio spänn. Trettio spänn? Låter det logiskt? Trettio spänn. Det är "Mina". Det var så valutan hette då ... en "mina". Tja, det heter "minae." Minae. Det är pluralis. "Minae". Trettio spänn! Trettio silvermynt. Och domarna blir så förbannade nu, att flera av dem röstade för att döda honom Nu än de som hade dömt honom till döden innan. Det är inte klokt. Trettio silvermynt. Precis som den där Judas killen, han som kysste Jesus... som också klädde sig fjolligt.
Paranormal Doninvasion
Hur kluvet det än blir så finns det alltid en baksida, så man får aldrig försöka se det positiva i det som bäst uppskattas negativt för då blir det ju bara dålig stämning och mest pinsamt för alla andra som ska försöka hålla masken och inget säga. Men oroa dig då inte, i alla tider har det alltid funnits botmedel för just dessa sitationer. Musik! Jag tänkte nu berätta om min musikaliska livsresa, de olika milstolpar och olika erövringar. Det har varit många och de har varit fina, radikala vändningar och musikaliska våldtäkter.
Det började redan som liten, en av de tidigaste minnerna är när farsgubben drog på volymen och något hemskt invaderade mitt hammare och städ. Oronen fick redan då uppleva sin första våldtäkt och detta måste ha varit i skoghult utanför Alsterbro, Nybro. Hur gammal kan jag ha varit, jaaoooo sisådär 5-6 år? Och kan tänka mig, om jag inte känner silverräven helt fel, så kunde detta varit något dansbandsliknande, Lasse Stefanz till exempel. Om man bortser från theme musiken till Bumbibjörnarna och NES/SNES, Sega och liknande så var det mest farsan som fick välja musiken tror jag när jag var liten för jag minns inte mycket annat i just skoghult. Fast jag var inte många huvuden lång då.
Där emot när vi anlände till Alsterbro och jag började närma mig 7 strecket och skolan började minns jag att brorsan började lyssna på saker som vart något snabbare, och innehöll mer spännande ljud. Det visade sig vara Eurodisco/techno. Kläderna som jag även minns att min bror började klä sig i var något som liknande pyjamas med stjärnor och konstiga tecken på, (text möjligvis) men jahadå, jag skulle ha likadana kläder oavsett vad det nu var för obegribliga krulliduller på. Gärna att kläderna även hade luvva och svarta, så att man snabbt kunde vända tröjan ut och in och dra upp sin skarf och bli ninja om man var tvungen och smyga. För i Alsterbro fanns det många onda ninjor och jag var TechnoNinjan Fredde, "supersmygaren".
Ja, Techo i all ära, det var ballt. Men jag hade även systrar som lyssnade på musik, och vad var för åtrovärda hunkar dom suktade efter? Ronny och Ragge givetvis. Och Roxette... Vet inte vad som är värst, men det var ju på den tiden då det var otroligt inne med jeansjacka. Men, visst, jag tyckte väl att Ronny och Ragge var ganska så AWESOME då!!
Det var ungefär här som morsan och farsan hade delade åsikter och dom drog åt var sitt håll, och morsgris som jag var så hängde jag med morsan. Hamnade nere i Blekinge och helt plötsligt så blev det morsans musik jag fick lyssna på, nu gick jag i årskurs 3. Morsan, hon gillade lite annorlunda grejer, Enya, Enigma och sådana liknande saker. Men även en touch av allt som spelades på radio. Minns en låt speciellt, men dock inte vad den heter men det var något om att det regnade utanför fönstret... man vart väl lite ledsen detta året när morsan och farsan hade separerat.
Oj oj, nu hoppar man framåt lite i tiden. från 3an till 5an, och vi byter landskap från Blekinge till Småland igen. Morsan hon hittade sig en gubbe som bodde i emmaboda, så vi drog ditt och dom flyttade ihop. I emmaboda så lyssnad man på Björn Rosenström, Jumper, Ebba Grön, De Lyckliga kompisarna och Charta 77, pga den anledningen att man hade något som liknande Voxpop i skolan, då alla fick ta med sig en skiva hemifrån, så spelade man var sin låt, det blev omröstning och endast en, EN låt kunde komma segrandes ur tävlingen, och då var man ju tvungen att gilla den låten som vann, för annars var man inte det minsta hipp eller cool. Hur som helst så brukade jag oftast inte känna igen en enda av de låtarna, och något säger mig att de vinnande bidragen var en gnutta, jättemycket påverkade av äldre syskons musiksmak. Själv så hade jag ingen egen fungerande CD spelare, för jag hade lekt sönder den jag fått, brorsan fick jag inte röra och inte mammas heller, allt för ofta. Och jag prioriterande annat framför att köpa en skiva till en icke fungerande och Cd-spelare.
Högstadiet: Kroppens, snoppens och knoppens tid. Nattliga utlösningar, pubis, attityd, revolt och... inte ett enda skäggstrå ännu. I 7an tvingande jag till mig en relativt trevlig liten stereo, och nu köpte jag även den första skivan som jag fortfarade har kvar, EMINEM, FTW! Vet ej varför, den var väl överst på hyllan eller något. Den snurrade inte så värst många varv, förrutom den där låten som han och Dido gjort tillsammans, "Stan", den var ganska mysig. På högstadiet gifte sig morsan med sin gubbe har jag för mig, han var allt annat än ball, han lyssnade bara på elvis hela tiden och det gillade jag inte det minsta. Var kan en person som lyssnar på Elvis hata mest? Konstant growlande, snabbt och argt bankande på trummor, ohörbara texter och ja, Korn, Slipknot, Slayer, Soulfly och annan Metal såklart. Oj då, det var musiksmaken som föll mig i smak, iallafall i början. Och det uppskattades så klart inte hemma vilket var skitbra! Det gav mig chansen att rusa in på mitt rum och skrika saker som "Ni fattar ju ingenting" och "Det är för att ni är så gamla" när musiken blev för mycket för hemmets hövding.
Sen tröttnade även jag på oljudet och gjorde som de flesta i skolan, lyssnade på Linkin Park, Limp Bizkit, Eskobar, Kent, och Håkan Hellström, samt de artister som stod på rassleplanchen.... Börjar ju faktiskt närma sig musiksmaken för dagen. Men först....
Gymnasiet: Här tröttnade jag på hemmets hövding och tog min snuttekudde och drog till Nybro, hem till farsan, även kallad "DansBandsKungen Xtreme" men för att alla ska förstå så kommer jag bara säga dansbandskungen. Hur som helst, hos farsan trivdes man som fisken i vattnet, allt var enkelt och man fick spela nästan hur hög musik man ville när man ville och allt sådant, så här började jag med att alltid ha musik på, konstant, öven när jag sov. Vilket fortfarande hänger kvar. I denna lya blev det battlande mellan mig och dansbandskungen, många tidiga lördagssoluppgångar så vaknade man av rader som "Kaaaaan man älska någon på aaaaavståååånd, ja det skiiiiljer många miiiiiiiil, mellan mig och den jag ääääälskaaaar, många timmaaaaar med ming biiiil"! på högsta volym från vardagsrummet, då är det dansbandskungen som är igång och dansar där ute, ensam men glad ändå. Bakfull rullade man ur sängen, krypandes på alla fyra fram till sovrumsdörren för att med ett tappert försök banka på dörren och skrika "Snälla skona mig, inte idag, inte nu, inte i detta livet, jag orkar inte mer!" .... men det funkade aldrig.
Musiken som jag lyssnade på här under denna tiden var saker som, Red Hot chile peppers, Foo Fighters, Puddle of Mudd, Eskobar, Deftones, Korn, DCFC och 50 hertz. Och så var det mycket MTV nu, massa massa musik som spelades där, grupptryck är ett farlig element. Man faller lätt.
Sen så vart gymnasiet över och man börjde umgås med folk som Torsten, Hk, Jens, Marcus och Johan och nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. Musik som hör ihop med den tiden är Slagsmålsklubben, 50 hertz, Ninjaspark, Jason Mraz, Johnossi, Doktor Kosmos och CK.
Som avslutning så måste jag nämna en kväll innan jag flyttade från Nybro till Emmaboda, så skulle jag ner och köpa min hultsfredsbiljett. Det var en kall februari/marskväll, jag gick där glad, smått trallig och lyssnandes på Rilo Kiley och då(!!!), från ingenstans sprang jag på bejbikejken, Och The Lost Patrol.......... ALRIGHT!
Vet inte varför jag ens gav mig in på att skriva detta. det blev iallafall en hemskt massa text.
Didde
Det började redan som liten, en av de tidigaste minnerna är när farsgubben drog på volymen och något hemskt invaderade mitt hammare och städ. Oronen fick redan då uppleva sin första våldtäkt och detta måste ha varit i skoghult utanför Alsterbro, Nybro. Hur gammal kan jag ha varit, jaaoooo sisådär 5-6 år? Och kan tänka mig, om jag inte känner silverräven helt fel, så kunde detta varit något dansbandsliknande, Lasse Stefanz till exempel. Om man bortser från theme musiken till Bumbibjörnarna och NES/SNES, Sega och liknande så var det mest farsan som fick välja musiken tror jag när jag var liten för jag minns inte mycket annat i just skoghult. Fast jag var inte många huvuden lång då.
Där emot när vi anlände till Alsterbro och jag började närma mig 7 strecket och skolan började minns jag att brorsan började lyssna på saker som vart något snabbare, och innehöll mer spännande ljud. Det visade sig vara Eurodisco/techno. Kläderna som jag även minns att min bror började klä sig i var något som liknande pyjamas med stjärnor och konstiga tecken på, (text möjligvis) men jahadå, jag skulle ha likadana kläder oavsett vad det nu var för obegribliga krulliduller på. Gärna att kläderna även hade luvva och svarta, så att man snabbt kunde vända tröjan ut och in och dra upp sin skarf och bli ninja om man var tvungen och smyga. För i Alsterbro fanns det många onda ninjor och jag var TechnoNinjan Fredde, "supersmygaren".
Ja, Techo i all ära, det var ballt. Men jag hade även systrar som lyssnade på musik, och vad var för åtrovärda hunkar dom suktade efter? Ronny och Ragge givetvis. Och Roxette... Vet inte vad som är värst, men det var ju på den tiden då det var otroligt inne med jeansjacka. Men, visst, jag tyckte väl att Ronny och Ragge var ganska så AWESOME då!!
Det var ungefär här som morsan och farsan hade delade åsikter och dom drog åt var sitt håll, och morsgris som jag var så hängde jag med morsan. Hamnade nere i Blekinge och helt plötsligt så blev det morsans musik jag fick lyssna på, nu gick jag i årskurs 3. Morsan, hon gillade lite annorlunda grejer, Enya, Enigma och sådana liknande saker. Men även en touch av allt som spelades på radio. Minns en låt speciellt, men dock inte vad den heter men det var något om att det regnade utanför fönstret... man vart väl lite ledsen detta året när morsan och farsan hade separerat.
Oj oj, nu hoppar man framåt lite i tiden. från 3an till 5an, och vi byter landskap från Blekinge till Småland igen. Morsan hon hittade sig en gubbe som bodde i emmaboda, så vi drog ditt och dom flyttade ihop. I emmaboda så lyssnad man på Björn Rosenström, Jumper, Ebba Grön, De Lyckliga kompisarna och Charta 77, pga den anledningen att man hade något som liknande Voxpop i skolan, då alla fick ta med sig en skiva hemifrån, så spelade man var sin låt, det blev omröstning och endast en, EN låt kunde komma segrandes ur tävlingen, och då var man ju tvungen att gilla den låten som vann, för annars var man inte det minsta hipp eller cool. Hur som helst så brukade jag oftast inte känna igen en enda av de låtarna, och något säger mig att de vinnande bidragen var en gnutta, jättemycket påverkade av äldre syskons musiksmak. Själv så hade jag ingen egen fungerande CD spelare, för jag hade lekt sönder den jag fått, brorsan fick jag inte röra och inte mammas heller, allt för ofta. Och jag prioriterande annat framför att köpa en skiva till en icke fungerande och Cd-spelare.
Högstadiet: Kroppens, snoppens och knoppens tid. Nattliga utlösningar, pubis, attityd, revolt och... inte ett enda skäggstrå ännu. I 7an tvingande jag till mig en relativt trevlig liten stereo, och nu köpte jag även den första skivan som jag fortfarade har kvar, EMINEM, FTW! Vet ej varför, den var väl överst på hyllan eller något. Den snurrade inte så värst många varv, förrutom den där låten som han och Dido gjort tillsammans, "Stan", den var ganska mysig. På högstadiet gifte sig morsan med sin gubbe har jag för mig, han var allt annat än ball, han lyssnade bara på elvis hela tiden och det gillade jag inte det minsta. Var kan en person som lyssnar på Elvis hata mest? Konstant growlande, snabbt och argt bankande på trummor, ohörbara texter och ja, Korn, Slipknot, Slayer, Soulfly och annan Metal såklart. Oj då, det var musiksmaken som föll mig i smak, iallafall i början. Och det uppskattades så klart inte hemma vilket var skitbra! Det gav mig chansen att rusa in på mitt rum och skrika saker som "Ni fattar ju ingenting" och "Det är för att ni är så gamla" när musiken blev för mycket för hemmets hövding.
Sen tröttnade även jag på oljudet och gjorde som de flesta i skolan, lyssnade på Linkin Park, Limp Bizkit, Eskobar, Kent, och Håkan Hellström, samt de artister som stod på rassleplanchen.... Börjar ju faktiskt närma sig musiksmaken för dagen. Men först....
Gymnasiet: Här tröttnade jag på hemmets hövding och tog min snuttekudde och drog till Nybro, hem till farsan, även kallad "DansBandsKungen Xtreme" men för att alla ska förstå så kommer jag bara säga dansbandskungen. Hur som helst, hos farsan trivdes man som fisken i vattnet, allt var enkelt och man fick spela nästan hur hög musik man ville när man ville och allt sådant, så här började jag med att alltid ha musik på, konstant, öven när jag sov. Vilket fortfarande hänger kvar. I denna lya blev det battlande mellan mig och dansbandskungen, många tidiga lördagssoluppgångar så vaknade man av rader som "Kaaaaan man älska någon på aaaaavståååånd, ja det skiiiiljer många miiiiiiiil, mellan mig och den jag ääääälskaaaar, många timmaaaaar med ming biiiil"! på högsta volym från vardagsrummet, då är det dansbandskungen som är igång och dansar där ute, ensam men glad ändå. Bakfull rullade man ur sängen, krypandes på alla fyra fram till sovrumsdörren för att med ett tappert försök banka på dörren och skrika "Snälla skona mig, inte idag, inte nu, inte i detta livet, jag orkar inte mer!" .... men det funkade aldrig.
Musiken som jag lyssnade på här under denna tiden var saker som, Red Hot chile peppers, Foo Fighters, Puddle of Mudd, Eskobar, Deftones, Korn, DCFC och 50 hertz. Och så var det mycket MTV nu, massa massa musik som spelades där, grupptryck är ett farlig element. Man faller lätt.
Sen så vart gymnasiet över och man börjde umgås med folk som Torsten, Hk, Jens, Marcus och Johan och nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. Musik som hör ihop med den tiden är Slagsmålsklubben, 50 hertz, Ninjaspark, Jason Mraz, Johnossi, Doktor Kosmos och CK.
Som avslutning så måste jag nämna en kväll innan jag flyttade från Nybro till Emmaboda, så skulle jag ner och köpa min hultsfredsbiljett. Det var en kall februari/marskväll, jag gick där glad, smått trallig och lyssnandes på Rilo Kiley och då(!!!), från ingenstans sprang jag på bejbikejken, Och The Lost Patrol.......... ALRIGHT!
Vet inte varför jag ens gav mig in på att skriva detta. det blev iallafall en hemskt massa text.
Didde
Universala redskap
Snö, regnt, slask och patrask. Man blir förvirrad av detta vädret, hur ska man kunna planera in sina kläder när vädret vänder kappan efter vinden? I Göteborg så åskar det samtidigt som det snöar och gamla tanter glömmer en halv mille i pappåsar på spårvagnen. Om det försätter på detta viset så kan vi ju lika väl ge varandra julklappar på valborg och dansa runt midsommarstången på halloween Långa, korta, breda och universaldildon "DrönareX" som passar alla former.
Don
Don
